En sån där dag

Idag är en sån där dag då jag undrar hur mycket det är menat att jag ska orka med.
Allt jag gått igenom i mitt liv.. och aldrig. Inte en enda gång har jag fått "läka", utan bara ställt mig upp och krigat vidare.
Jag är trött. Och jag märker det kanske allra tydligast när det händer "små saker" som får mig ur balans.
Då kommer tårarna och jag blir jätte ledsen.
Jag känner så idag, att jag skulle behöva släppa ur alla känslor. Bli arg!
Arg på dem som gjort mig illa, och jag har tagit det pga att jag är rädd att förlora dessa personer. Jag har svalt det. Låtsas som inget, eller rent ut av bett om ursäkt för något som jag absolut inte ska ta ansvar för.
Just för att relationen till dessa människor har varit viktigare för mig än att få ha rätt i ett "gräl".
Men Nej.. Jag är trött på att ta på mig saker jag inte ska ta på mig.
Le, fast jag kanske helst av allt vill gråta och skrika.
Hur mycket mer ska jag orka utan att gå sönder?
Jag skulle behöva sjukskriva mig för att få hämta andan lite, det som de flesta människor skulle kalla "semester". En sådan har jag inte haft sen 2012.
Jag känner att kroppen tagit stryk. Men jag är lojal. Jag vill hjälpa till, jobba och göra min chef nöjd.
- Ja men på vilken bekostnad, Lindah?
Skit samma.. Det får vara såhär nu. Jag får bita ihop tills tillfälle ges och jag kan vila lite.
- Jag skulle behöva en kram..
Inte en sån "Hej kul att se dig-kram", utan en sån lång "Jag finns här och det är okej att falla-kram".

Och kärlek.. Vad är det? Jag minns knappt hur det känns att släppa någon nära hjärtat.
Senast jag släppte in någon och vågade chansa så blev jag så galet jävla bränd, så nu när jag försöker så känns det avdomnat på nå vis. Jag vill ha fjärilar, jag vill känna och jag vill bli älskad.
Kanske om jag fick känna mig älskad, så skulle jag orkar lite mera.. Men nu känns det JÄVLIGT tungt.
Och till alla fina kompisar som tänker "Men jag älskar ju dig".. ja.. och det är så underbart av er... men jag vill som alla andra hitta kärleken, hos en pojke (i mitt fall).
Jag är alltid singeln i gänget. Äldst utan barn. Tredje hjulet.. Ni vet själva..
- Men Lindah så får du inte känna!
Jo, det får jag. För let's keep it real här... Det är så det är.
Det är tröttsamt att höra "När ska du träffa någon då".
Ja inte fan vet jag..? När du slutar tjata kanske.
Jag älskar tanken på att ha någon att skynda sig hem från jobbet till.
Någon som väntar där hemma. Någon att krypa upp i soffan med och som pussar mig i pannan och frågar hur dagen varit. Jag vill.. Mer än något annat.

Nu ska jag kolla på vänner och glömma verkligheten lite.