Han den där

Nu har jag haft ångest i 48timmar!
Det är som att falla, snabbt utan något slut.
Jag orkar inte hur mycket som helst.
Jag älskar med hela själen, alla mina fantastiska vänner ni som känt mig genom mina lägsta stunder, Stöttat mig.. Och funnits där vid min sida på mina högsta toppar.
Jag älskar er.
Och sen han den där som får mitt hjärta att slå lite snabbare, lite hårdare.
Han som jag mer eller mindre alltid kommer vänta på..
Jag vet inte om du vet att du är du.. Men du är som de första värmande solstrålarna mot ansiktet på våren.. Jag söker mig till dig som om det inte fanns någon annan i hela världen.. Jag andas dig.

Jag är stark. Starkare än dem flesta.
Jag har gått igenom mycket. Ångest har aldrig varit något som fäller mig, men jag har heller aldrig fått vila från den... Jag behöver vila. Jag gör faktiskt det.
Jag behöver en axel att luta mig mot. En lugn stabil människa som kan ta tyglarna ett tag, och bara låta mig.. finnas. Jag behöver en kram.. såååå mycket.

Åååh... jag orkar inte.. Jag vill bara älska och bli älskad.

Bla bla bla..

Saker förändras snabbt.
Senast jag uppdaterade nämnde jag att jag numera jobbar på Bilia Personbilar.
Well.. Jag slutade på Bilia i Fredags förra veckan.
Mitt vikariat är slut så nu är det iväg mot nya äventyr.
Jag jobbar för Manpower och jag har FULL tillit till min konsultchef att hon hittar ett nytt jobb som passar mig.

Har legat på soffan en hel vecka nu med ryggskott.
DET GÖR SÅ GALET ONT!!
Kan garantera att detta är ett resultat av det faktum att jag jobbat konstant sen början av 2013.
Ingen semester no nothing.
Mina axlar och rygg är helt körda.
Så hoppas inte att min kära konsultchef är allt för snabb med att hitta ett nytt jobb.
Behöver verkligen den här vilan.

Har verkligen inget att tillägga just nu...

Until next time,,

En sån där dag

Idag är en sån där dag då jag undrar hur mycket det är menat att jag ska orka med.
Allt jag gått igenom i mitt liv.. och aldrig. Inte en enda gång har jag fått "läka", utan bara ställt mig upp och krigat vidare.
Jag är trött. Och jag märker det kanske allra tydligast när det händer "små saker" som får mig ur balans.
Då kommer tårarna och jag blir jätte ledsen.
Jag känner så idag, att jag skulle behöva släppa ur alla känslor. Bli arg!
Arg på dem som gjort mig illa, och jag har tagit det pga att jag är rädd att förlora dessa personer. Jag har svalt det. Låtsas som inget, eller rent ut av bett om ursäkt för något som jag absolut inte ska ta ansvar för.
Just för att relationen till dessa människor har varit viktigare för mig än att få ha rätt i ett "gräl".
Men Nej.. Jag är trött på att ta på mig saker jag inte ska ta på mig.
Le, fast jag kanske helst av allt vill gråta och skrika.
Hur mycket mer ska jag orka utan att gå sönder?
Jag skulle behöva sjukskriva mig för att få hämta andan lite, det som de flesta människor skulle kalla "semester". En sådan har jag inte haft sen 2012.
Jag känner att kroppen tagit stryk. Men jag är lojal. Jag vill hjälpa till, jobba och göra min chef nöjd.
- Ja men på vilken bekostnad, Lindah?
Skit samma.. Det får vara såhär nu. Jag får bita ihop tills tillfälle ges och jag kan vila lite.
- Jag skulle behöva en kram..
Inte en sån "Hej kul att se dig-kram", utan en sån lång "Jag finns här och det är okej att falla-kram".

Och kärlek.. Vad är det? Jag minns knappt hur det känns att släppa någon nära hjärtat.
Senast jag släppte in någon och vågade chansa så blev jag så galet jävla bränd, så nu när jag försöker så känns det avdomnat på nå vis. Jag vill ha fjärilar, jag vill känna och jag vill bli älskad.
Kanske om jag fick känna mig älskad, så skulle jag orkar lite mera.. Men nu känns det JÄVLIGT tungt.
Och till alla fina kompisar som tänker "Men jag älskar ju dig".. ja.. och det är så underbart av er... men jag vill som alla andra hitta kärleken, hos en pojke (i mitt fall).
Jag är alltid singeln i gänget. Äldst utan barn. Tredje hjulet.. Ni vet själva..
- Men Lindah så får du inte känna!
Jo, det får jag. För let's keep it real här... Det är så det är.
Det är tröttsamt att höra "När ska du träffa någon då".
Ja inte fan vet jag..? När du slutar tjata kanske.
Jag älskar tanken på att ha någon att skynda sig hem från jobbet till.
Någon som väntar där hemma. Någon att krypa upp i soffan med och som pussar mig i pannan och frågar hur dagen varit. Jag vill.. Mer än något annat.

Nu ska jag kolla på vänner och glömma verkligheten lite.

Blogga på svenska?

Konstigt detta känns.. Att blogga på svenska!
Jag har dividerat många gånger om hur vida jag ska blogga på svenska eller engelska.
"Vi är i Sverige nu Lindah, här pratar vi svenska."
Well.. Jag pratar MYCKET engelska. Varje dag. Alltid gjort, kommer alltid att göra.
Jag säger det jag vill säga, och vilket språk det kommer ut i, det spelar mig mindre roll så länge jag gör mig förstådd.
Det är inte så att jag tänker ut i förväg innan orden kommer ut, om jag ska säga dem på svenska eller engelska. För mig har det blivit nästan som ett och samma språk.
Förstår inte varför det ska störa vissa.

Nå väl..

Jag har inte uppdaterad bloggen sen 1923, eller om det var året innan.. Minns inte.
Jag startade till och med en annan blogg, annan portal och annat namn.. Och jag kommer nog uppdatera den lite till och från, Beroende på vad jag har på hjärtat.
Just denna uppdatering kommer nog vara i stora drag generella uppdateringar på vad som hänt de senaste månaderna.

So.. Jag är fortfarande kvar på Bilia Personbilar. För jag har väl skrivit att jag bytt jobb?
GANSKA säker på att jag nämnt det.
Jag trivs bra på Bilia. Jag är fortfarande inhyrd från Manpower där jag absolut planerar att bli kvar.
Jag har väääärldens bästa konsult chef som alltid stöttar och ställer upp, och jag vore RIKTIGT korkad om jag släppte det för något annat.
Just nu har jag varit sjukskriven en vecka. Haft feber och ont i halsen.
Sjukt otajmat då jag precis varit hemma två dagar pga inflammation på synnerven.
Men nu ska jag förhoppningsvis kunna få vara frisk ett tag.

En annan grej som hänt är att jag fick frågan från Örebro Black Knights (Pontus lag), om jag ville ta på mig rollen som Ordförande för deras supporterklubb.
Det har legat lite löst drivande just nu pga min hälsa mm, men så snart jag är på banan igen så ska jag kicka igång detta.
När jag fick förfrågan från klubben så tackade jag ja direkt. Sekunden efteråt så spinner ju mitt huvud iväg, som det alltid gör... "Oj! Hoppas inte jag kliver Pontus på tårna!" "Kommer han bli sur?" "Hur ställer sig han till detta".. Ångest ångest ångest!
Borde dock ha vetat bättre då han bara var stöttande och tyckte absolut att jag skulle ta chansen.
Phew.. Hade nog backat annars. Den där Pontus är jag rädd om.. :)

Imorgon ska jag sätta igång med motion och bättre matvanor igen.
Har verkligen inte mått bra det senaste året pga hjärtesorg, hälsa och andra saker som tyngt ner mig..
Men jag måste försöka skaka ur den ryggsäcken nu och fylla den med saker som gynnar mig NU.
Lite Lindah tid är way over do.

Ska försöka hitta någon bra film att somna till nu.
Hoppas alla mår bra.

P.S

Hoppas du är nöjd nu Anna :)
Lovar att det ska bli oftare!
Kärlek!